Chapter IV: A Taxing Errand (sic!) - Though Not Without Advantageous Effects!21-28 februari 1885Välkomna tillbaka! Var var vi? Ja just det! Efter den långa resan till Black Root kliver Warren Cork och hans glada anhang in på det behagfulla värdshuset Annabelle's Galley. (Black Root är en hamnstad, och stadens kapitalister utnyttjar detta till max i kampen om turisternas hjärtan och guldmynt.) (Och ja, alla såna skyltar i hela spelet går att highlighta för att få se vad affärer och andra anläggningar heter. De markeras då också på stadskartan, så att man lätt kan hitta dem senare. Inte en dålig ide, som ni kommer att förstå när vi når Tarant...)
Vi konverserar lite med mannen bredvid oss i baren.
Han visar sig vara en
äventyrare precis som vi, och vill gärna att vi håller ett öga öppet efter hans unge lärjunge, som kommit på irrvägar. Sedan skyndar han iväg mot sina egna äventyr.
Efter att vi friskat upp oss lite svänger vi förbi stadens smed.
Han visar sig ha ett öde
inte olikt vårt eget! Som tack för att vi låtsas vara intresserade av hans patetiska liv får vi ett par högkvalitativa stridshandskar av dvärgmodell! Dessutom passar vi på att köpa en till kopparring. (Varför? Håll ut gott folk!)
Längre ner på samma gata har en uppfinnare sin verkstad.
Av honom köper vi en kondensator. Han har tyvärr bara en i lager, annars skulle vi med glädje köpa sex stycken.
Äntligen!
Före...
(Ring på finger.)
...och efter!
Uppiggade av elektricitetens fördelaktiga effekter traskar vi raskt ner till ett lite finare hus där vägen svänger tillbaka in mot staden.
Där bor en gammal änka (säkert rik) som är
orolig över sin son. Hon nämner ingen belöning för att leta rätt på killen (som antagligen bara glömt eller tröttnat på henne), men det är ju underförstått.
Längre norrut ligger borgmästarens snitsiga villa. Han har minsann inte sparat på krutet! Eller skattepengarna.
Han är
inte alls sugen på att betala skatt till kung Praetor, och har till råga på allt allierat sig med Tarant! Skandal! Inte för att vi egentligen bryr oss, men vi har ju ett jobb att göra. Han antyder att han kanske skulle vara mer samarbetsvillig om vi hjälper honom få tillbaka sin silverdolk. Off we go...
På väg ut ur borgmästarens hem ser vi en halvling stå och skräpa nere vid vattnet. Iklädd bara ett höftskynke! Nyfikna går vi och tar reda på vad hans problem är.
Hans problem är uppenbarligen att
han är en referens till Sagan om Ringen. Men gåtor är ju alltid kul, så vi spelar med.
Efter den lilla episoden traskar vi vidare genom stadens centrum (som jag helt glömde att ta kort på, men våra äventyr kommer att föra oss tillbaka till Black Root i sinom tid) och passar på att ta en titt på den berömda hamnen på vägen. Inga dåliga små roddbåtar de har här. Mmm...
Norr om staden hittar vi precis som borgmästaren trodde en bunt tjuvar och banditer.
D'ak Taan är en
sensibel typ, men tror ni inte att han skickar oss på ytterligare ett ärende i utväxling mot dolken! Detta börjar likna den
låten av Hasse Alfredson... Vi gör en fetch-quest i en fetch-quest i en fetch-quest! Fetch-Quest-Fest!
För att lugna ner oss efter dessa dumheter letar vi upp halvlingens kompis som han pratade om. Han häckar en bit västerut från banditernas läger.
Mer gåtor! Men shit vad den här grabben tar sig själv på allvar.
Vi fortsätter rakt norrut mot den tredje och sista gåtfyllda mini-personen. Du kan fortfarande vända om blahblah.
Lätt som en plätt! Oooh en belöning! En... sten? Right.
Nu när vi har fått dagens portion av ockulta ritualer återupptar vi jakten på giftmakaren. Vi finner honom i huset bredvid uppfinnarverkstaden.
Han är först lite orolig över att hans kraftfulla dekokter kan komma i orätta händer, men
vi lugnar ner honom.
Vi kubbar tillbaka till D'ak Taan, som är mycket nöjd och gärna ger oss dolken och lite annat sorterat krimskrams i betalning. Virgil verkar inte uppskatta vårt sinne för affärer, typiskt religiöst fjoms!
XP-mätaren vet dock bättre än Virgil och ser till att levla upp oss till nivå 7 som belöning för vårt utsökta val av karriär. Vi lägger vår CP i persuasion, som vi inte har förbättrat på ett tag.
Vi återvändar till borgmästaren i triumf!
Han
låter sig övertalas, och överlämnar till våra pålitliga tassar en kista med guld!
Vi traskar återigen ut på Black Roots gator och stöter på en kille som ser ganska kompetent ut. Han har något vi vill ha...
Herkemer Oggdoddler (ni hörde rätt! Herkemer Oggdoddler!) är
full av nostalgi och berättar gärna om kriget mellan Tarant och Cumbria. Vi lyssnar artigt medan vi funderar på om kunge Praetor har en snygg dotter och om hon kan tänkas vara imponerad av vår stora kista med guld. Herkemer förstår vårt lidande och erbjuder sig att träna upp vår förmåga med eldvapen i gengäld. Ja, han tar ut en administrativ avgift på 500 guldmynt också, men det är bara en formalitet. Väl?
Vårt avtryckarfinger blir allt spänstigare! (Det kanske vi också skall nämna för Praetors dotter?)
Jahapp, med merparten av våra ärenden i Black Root avklarade bestämmer vi oss för att ta och hälsa på den här Liam Cameron, uppfinnare utan respekt för sin mor.
Att resa genom Cumbrias skogar på natten är inte att rekommendera för veklingar, men inga arter är för utrotningshotade för Warren Cork! Kites är väl dessutom nästan intelligenta, så det kan ju inte räknas som djurplågeri?
Det är mitt i natten när vi anländer vid Liam Camerons lilla stuga i skogen, men det lyser inbjudande från fönstret, så han har uppenbarligen inte försvunnit.
Eller jaha? Här var det tomt som i ett ork-huvud. Bäst vi rotar lite bland killens personliga prylar!
En dagbok. Virgil klagar inte så det måste vara dubbelt ok att läsa den.
Kistan vid foten av sängen är låst, och jag är inte särskilt väl bevandrad i dyrkandets konst, så vi lirkar lite försiktigt med våra knytnävar. (Såhär i efterhand kom jag dock på att Virgil ju har låsdyrknings-förmågan.)
Loot! En rot, lite pengar, diverse läkemedel, en magisk... rulle? Samt en manick av något slag. Verkar vara prylen Liam skriver om i sin dagbok.
Vi följer stigen som leder från Liams hus mot sydost.
Vi följer stigen som leder från Liams hus mot sydväst.
Vi stöter på en magisk portal omgiven av mystiska varelser! Usch! Vi viker av från stigen och smyger närmare från ett annat håll. Varelserna ser synnerligen otrevliga ut! (OOC: De är fullständigt out of our leage. Skjutvapen är som sagt inte det kraftfullaste såhär tidigt i spelet.)
Fråga mig inte hur, men Liams antimagi-manick kan med fördel användas på avstånd. Portalen slår igen med ett mystiskt magiskt ljud, och alla de hemska varelserna dör på fläcken. Praktiskt.
Detta hjältedåd förser oss med level 8, vars CP vi omedelbart placerar i karisma. Två poäng till i karisma ger oss en ny follower slot.
Vi går tillbaka längs vägen mot Liams hus, och finner densammes illa tilltygade kropp. Ajaj! Fru Cameron kommer inte att bli glad.
Resan till Black Root förflyter utan missöden; vi går genast till fru Camerons hus.
Hon
reagerar som väntat, men vad skall man göra? Hylla honom som en hjälte såklart! Då blir hon på lite bättre humör och ger oss en Chapeu of Magnetic Inversion! Spelets stiligaste huvudbonad!
Vi levlar igen! Zoom! Vi investerar vår CP i nästa ritning i firearms-trädet: Repeater Rifle! (Tyvärr något hypad; den har hög attack speed, men låg skada och accuracy, och den äter två bullets per avfyrning. Men nästa steg är Hushed Revolver, som vi skall ha mycket roligt med när den stunden kommer.)
Vi är nu klara för vår återfärd mot Dernholm. Kan inte säga att entusiasmen är stor, men vi har ju ett jobb att göra (eller har vi? se nedan), och det var en del saker vi glömde att styra upp när vi var där senast.
Kära dagbok...
Åh nej! Nu är vi här igen! Nu tusan tar vi och styr upp skiten.
Ah, se där, som ny!
Vår skönhet är återställd!
---
Nästa kapitel: Dernholm redux! Familjetragedier! En mystisk gnom! (På riktigt denna gång.) Ett mystiskt tempel ute i skogen! (Kanske.) En sista session av tramsande på landsbygden innan vi reser till huvudstaden för att påbörja vårt äventyr på allvar! (Utan tvekan.) Missa ej!
---
Tamtatam! Det är dags för: Ett moraliskt val! Det kan inte ha undgått er att Warren Cork numera är den lyckliga (om än tillfälliga) ägaren av en kista fylld med guld. Idén är ju att vi skall överlämna den till kung Praetor av Cumbria och därmed erhålla ära och berömmelse och antagligen fler fåniga uppdrag. Men det är också fullt möjligt att sälja kistan för närmare 2000 guldmynt. Det skulle vara synnerligen hjälpsamt; våra medarbetare Virgil och Jayna är inte särskilt välutrustade för tillfället. Det är nu upp till er om Warren väljer den smala (och förvisso mer XP-fyllda) vägen, eller om han skall ge efter för frestelsen att köpa nya svärd och skor till sina trogna kamrater!
Login
Register
FAQ
Search
